Att lyssna till Gluntar

”Det har ibland slagit mig att Gluntarne har detta gemensamt med barnvisorna: De kräver en viss kunskap om sitt innehåll hos åhöraren för att rätt kunna uppskattas, och de blir därför allt populärare ju oftare de framförs. Man känner igen sig i de situationer som skildras, man kan fylla i repliker eller rim, man väntar med spänning på de dramatiska inslagen och man ler åt upplösningen av ’intrigen’. Det fordras att man skall ha hört en Glunt åtskilliga gånger för att man skall ’kunna’ den. Uppskatta den kan man kanske redan vid första försöket, men älska den, så som vi älskar ’våra’ Gluntar, det kommer efter hand.” (Lars-König Königsson på skivomslaget till En Glunt-kväll på Kalmar nation – lp utgiven 1979 på Cantabile)