GLUNTAR i 1880-talets Uppsala
 
Ur Erik Söderströms bok fr 1937: Det fanns ett Uppsala. Bland framtidsmän och överliggare i 80-talets Uppsala.
 
”Och funnos Gluntars och Juvenalers traditioner kvar, så funnos de på Taddis; det var säkert. Var annars? Där voro O.D:isterna stamkunder. Där sjöngo de ibland vid sina bord.  Och där fanns endast studenter (praktiskt sett) och där var allt intimare och mera kamratligt emellan gästerna, som till stor del voro bekanta och ”bröder”. Det var på Taddis, som studentlivets hjärta slog.” (s 112)
 
”Studenter som kommo till Uppsala i början av åttiotalet, voro uppfödda, icke med Snoilskys ”Svenska Bilder” eller Heidenstams ”!Karolinerna” utan vid Bellman, Tegnér och Gluntarna. Det var karlaktigt att supa. En student skulle supa, och det var manligt att kunna supa mycket. (s 134)
 
”Studenterna hade av gammal hävd en viss rätt att på gator och torg taga sig åtskilliga friheter…. Valborgsmässoafton och första maj var all polisbevakning suspenderad.  Slutligen kan sägas, att studentuppfattningen om polis och poliskonstaplar nog var en avkomling i rätt nedstigande led av Gluntens och Magisterns, sådan den framstår genom ”Nattmarschen i St. Eriks gränd”: en poliskonstapel i Uppsala skulle vara en beskedlig nattvakt, om vilken man icke tog någon notis, om man icke möjligen behövde hans hjälp. (s 141 f.)
 
Nordiska festen i Uppsala mars 1884; I festens elfte timma fick man äfven njuta av ”Gluntarne”. För Gunnar Wennerberg höjdes på uppmaning av prof. Nyblom ett fyrfaldigt kraftigt ´hurra´.” (s 179)
 
OD och dess sånger var väl en fortsättning av juvenalerna och ”Gluntarna”. När Gunnar Wennerberg på sin ålderdom ombads att säga, vilket han ansåg vara sitt främsta musikaliska verk, nämnde han icke Gluntarna. Han hade kanske själv någon känsla av, att något fattades i hans mästerverk?                                            -
Trots dessa funderingar finnes det knappast något som stämmer min själ så, som en Glunt eller Magister. Det väcker minnen från Sturm und Drang, Jubel och Klang. Men det fordras, att det är studenter som sjunger, och inte människor, som aldrig haft en studentmössa på huvudet. Det duger inte med outsiders.  (s 222)
 




<<<<<Tillbaka till innehållsförteckningen
<<<<<Tillbaka till första sidan