Noteringar under Folke Bohlins inledning vid Glunt-Akademins seminarium okt 2005 om uppförandepraxis

Han inledde med försättsbladets latincitat från Martialis:
”Quem recitas, meus est, o Fidentine, libellus
Sed male cum recitas, incipit esse tuus.”

Ung: Den bok du läser, Fidentinus, är min.
Men eftersom du läser den så dåligt, börjar den bli din."

I Wennerbergs Inledning motiverar han mottot så här: ”Av allt misslyckat föredrag finnes helt visst intet, som är så plågsamt att åhöra, som det, vilket åsyftar att vara roligt och icke är det? Om nu Gluntarne giva skälig anledning till ett sådant syfte, så är också fruktan för utgången lika skälig. De äro varken passande för sångare, som vilja låta höra sina vackra röster och därvid godtyckligt behandla orden såsom blotta artikulationsmedel, ej heller för deklamatörer, vilka obesvärat våldföra musiken för nöjet att få grimasera eller rätt tydligt krysta ur sig någon favoritfras. ...Vad de fordra för att vara vad de vilja vara, är känslans och uttryckets sanning, sådan denna älskar att visa sig i vardagslag bland förtroliga vänner.... Jag har ofta hört Gluntarne sjungas väl, om ock än oftare illa; och det har varit vid dessa senare tillfällen som jag tröstat mig med mottot och sökt göra mig urarva i boet.”

Många frestelser när man framför gluntar: man kan renodla musik, text eller agerandet.
 
Ibland präglas framförandet av missförstånd. T ex att de ständigt var berusade, t ex i Misslyckade serenaden.
 
Hur introducera för publik som inte vet vad Glutnarne är?
 
Yttre: kläder, ¨rekvisita, studentmössa?
 
Om W:s kommentar ovan: Lätt att säga. Hur förverkliga?
Hur bevara Gluntarnes egen atmosfär i dag i olika miljöer?
Mottot står på musikdelen men gäller även textdelen.
 
Sedan följde Gunnel Fagius´ inledning som återges separat.
 
Ur diskussionen:
Folke: de äldsta Gluntarne skrevs för clavicord – tonsvagare. Senare köpte Vg nation ett piano forte.
Hur göra pianospelet? Bra ex. i inspelningarna som vi hörde: Olika resultat.
Wbg var inte någon vidare pianist men Lindblad och Josephson hjälpte till.
Feltryck i första uppl?
Var ändringarna till det bättre?
Eller var det för djärvt för den tiden?
Jfr vokalmusiken vid den tiden.
W. är väldigt varierande.
Spela det som står i noterna. Ingenting annat.
Vid pennan: Harald Bohlin
PS: Wennerberg själv tog sig friheter!
”Vid sådana tillfällen brukade W. tjusa oss med sina sånger, oaktat han fick ackompanjera sig själv och sjunga båda stämmorna. Enär han icke var pianovirtuos och Gluntarnas ackompanjemang kräver mycken talang, skedde det mest i ackorder.”
Johan Georg Arsenius´ Minnesanteckningar, utg, av Nils Erdmann Sthlm 1934 Sid. 234 f.


Kallelsen