Från Gluntarna till Davids psalmer

Titeln ovan står också över ett kapitel i Emil Liedgrens bok ”Präster och poeter” (Stockholm 1933 s. 70 – 80). Sven G. Svenson skriver om denna ”fina studie”. Med citat från Predikaren och Syraks bok som bakgrund belyser Liedgren hur det hos gamla präster många i vår tids ögon oförsonliga motsatser fredligt sämjades sida vid sida. För dem var ej vägen lång från dryckeslaget till bibelbetraktelsen, från Bellmanssången till psalmen.

Wennberbergs brev visar hur styvt gammalsvenskt sinnelag och trygg gammalfrom jämvikt mellan andligt och världsligt utmärkte den forne ”Magistern” ända in i hans höga ålderdom. Sin tilltagande häftighet på äldre dar kommenterade han med: ”Då jag drack punsch, var jag som en filbunke, då jag dricker vichyvatten är jag som en kokande gryta.”

Han förmår sammansmälta andligt och profant i en syntes. Hans lutherskt fördjupade religiositet tar upp i sig hans estetiska drift. Syntesen har han funnit i humorn, som han i likhet med sin samtids smaklärare betraktar som den karakteristiskt kristna konstens kännemärke. I sitt inträdestal i Svenska Akademien lämnar han en utredning om humoristens och satirikerns olika livssyn. Satirikern förmår ej i en stämning sammansmälta allvarets styrka och skämtets lek: han ställer sig liksom utanför och ovanom den värld, vars skevheter och brister han beivrar, och hans harm och sorg bryter därför fram i hån och bitterhet, ty han betänker lika litet sin egen medskyldighet i sina offers skuld som dessas meddelaktighet i det ideella arv, han själv vet sig äga en part utav. Humoristen ser likaväl som satirikern det förvrängda, fördärvade och förvridna hos varje enskilt; men lika snabbt och säkert anar han bakom vrångbilderna de oförstörbara eviga urbilderna.

Detta tal, sammanfattar Liedgren, utgör – jämte inledningen och noterna till Gluntarna - den bästa kommentar man kan önska sig till nämnda verk och antyder på samma gång sammanhanget mellan dem och psalmerna. Och här som ofta eljes kan man iakttaga, att en fast sedligt-religiös ståndpunkt beror icke blott av redlig vilja och stort nit utan också av ett klart förstånd och en mänskligt rik och varm känsla.

Referent: Harald Bohlin