| Mer
om kardialgi En glunthabitué som söker fakta tillfredsställs nog av kompilatet på föreg. sida. För den som vill veta mer, t ex varför samma begrepp används om både hjärta och övre magmun, har vi gjort följande sammandrag ur en längre text av den lundensiske studentsångaren, spex-pianisten och kardiologen Stig Persson som i annat sammanhang yttrat sig om kardialgi: Övre magmunnen och hjärtat, som ju är anatomiska grannar i människokroppen, har i princip samma representation i centrala nervsystemet. Detta betyder att smärtor med ursprung i hjärtat resp. övre magmunnen kan uppfattas på i stort sett exakt samma sätt. Ur differential-diagnostisk synpunkt kan det därför vara bekvämt att tala om kardialgi eller kardiella smärtor - då har man bara noterat var smärtorna uppfattas, men inte tagit ställning till varifrån de kommer. Det duger givetvis inte för en seriös kliniker. Problemet kompliceras av att det är vanligt med en kombination av hjärtbesvär och besvär från övre magmunnen. Smärtor från det förra orsakas av kärlkramp (angina pectoris) eller hjärtinfarkt, från det senare av en otäthet i övre magmunnen, som gör att surt maginnehåll "läcker upp" i nedre delen av matstrupen, vilket ger just smärtor, men oftast inte känsla av sura uppstötningar, som annars brukar förknippas med magbesvär. Det finns statistiska belägg för att upp emot 50 % av hjärtinfarktpatienter också har en "läckande övre magmun". Uttrycket kardialgi ger uttryck för symtom men ingen diagnos. I denna situation måste man ta till objektiva hjälpmedel - ekg eller analys av hjärtenzymer för att bekräfta/förneka att hjärtat är sjukt. Om hjärtat verkar vara friskt kan man skjuta skulden på övre magmunnen. Även här finns möjligheter till objektiv diagnostik, men den är lite krångligare och används därför mera sällan. Man brukar i stället då ge farmakologisk behandling för att få en diagnos "ex juvantibus", d.v.s. baserad på erfarenhet av given behandling. Det torde inte vara någon som helst tvekan om att kardialgin i vers 3 härrör från tillståndet i övre magmunnen - den + symtomen i sista versens sista strof är ingalunda ovanliga bevis på bakfylla. Att "Hjertat är döft för var lugnande tröst" är nog mer ett uttryck för poesi än för klinisk kardiologi. Jag är nog lite tveksam till magisterns terapeutiska kompetens att döma av vers 4. Sillen kan nog accepteras, men det finns en risk att supen och portern öppnar upp den övre magmunnen lite till - och det är inte lyckat i sammanhanget. Gluntens aptit på vatten hela Guds natten är fysiologiskt lätt förklarad - alkoholen är en effektiv urindrivare, och det som drivs ut vill naturen ersätta, dessbättre i form av non-alcoholics. Dessutom sköljer vattnet bort det sura maginnehåll som orsakar de kardiella smärtorna i nedre delen av matstrupen, vilket givetvis är välgörande för den lidande stackaren. Att ta till tvättskålen är dock att gå lite för långt! Det finns alltså saker som talar både för och emot att "Kur'n skull' fallera" i vers 5. Det mesta talat ju för att den var framgångsrik enligt bådas mening. Det finns ju bevis för att han "fan ta mej (inte blev) absolutist!" En annan mer allvarlig sida av problemet är faktiskt att den differentialdiagnostiska svårig- heten har lett fram till att många patienter, p.g.a. otillräckliga diagnostiska ansträngningar behandla(t)s för fel åkomma. Att en matstrupssjuk behandlas för en icke föreliggande hjärt-sjukdom är inte direkt livshotande, men meningslöst för vederbörande. Att en hjärtsjuk får fel behandling är betydligt mer äventyrligt! |