Torgny Lindgren. ”Också duetter kan skänka avsevärd tillfredsställelse, sade Robert Maser. Man ska inte förakta duetter. Då öppnade Lars Högström sin trenchcoat och slet upp två häften i kvartoformat ur innerfickan. Av en ren tillfällighet, herr Maser, sade han, har jag här en samling sånger för två mansröster, rent händelsevis. Och han räckte Wennerbergs Gluntarne till Robert Maser, som genast började bläddra, läsa och nynna. /---/   Och snart sjöng de, först en aning trevande och återhållet, sedan med full kraft och stark inlevelse, exempelvis ´Ingenstäds i vida världen finns en vrå, där man hela dygnet om kan leva så utan risk och immerbadd gå på just som turkar och få heta folk ändå´ och ´Jag är orolig i själ och sinne. Vart skall det väl taga vägen till slut?´.   När de äntligen unnade sig en andhämtningspaus var deras samtalston en helt annan än den varit före sången."  /Torgny Lindgren: Pölsan (2002) s 91   Tillbaka till innehållsförteckningen Tillbaka till första sidan