Bibliografiska notiser om Gluntarne


  1. I originalutgåvan var beteckningen “Gluntarne” och så skrivs det fortfarande av många. Andra skriver hellre Gluntarna. T. ex. beslöt Glunt-Akademins styrelse att adressen till hemsidan ska vara www.gluntarna.se. GA ersattes 2017 av föreningen Gluntarnas Vänner med oförändrad adress till hemsidan.

  1. Första upplagan kom ut 1849-51 (i en serie med 13 häften med några gluntar i var, som senare sammanfogades). Under Wennerbergs livstid kom det nya upplagor 1862 och 1876. De två senare upplagorna innehåller många, ibland rätt betydande avvikelser från originalupplagan, särskilt i pianostämman. De innebar vanligen, men inte alltid, förbättringar. (Ejnar Haglund i texthäfte till Richard Ringmars och Carl-Olof Jacobsons LP, senare cd med Gluntarne.)

  2. En förteckning, upprättad av C. F. Hennerberg, över Wennerbergs samtliga musikaliska verk återges av Jeanson: Gunnar Wennerberg som musiker, Sthlm 1929. Hennerberg (1871-1932) var bibliotekarie vid Musikaliska Akademien. Han hade först publicerat denna förteckning separat 1918. Jeansons bok finns inskannad av Musikaliska Akademien och kan även nås via GV:s hemsida. Man kan googla på boktiteln inom citattecken för att finna boken.

    Utdrag ur Hennerbergs förteckning vad gäller utgåvor av Gluntarne fram till 1925:

1:a upplagan, tryckt 1849-1851 i stor 4:0 hos Joh. Beckman i Stockholm, utgavs i 13 häften. Musiken omfattar [4] + 150 sidor. Nottrycket är verkställt med plåtar, och följande förlagsnummer finnas angivna: 391, 402, 409, 412, 416, 423, 438, 440, 448, 449, 458, 464. – Texten [4] + 92 sidor. [Hennerberg uppger inte att förläggare var Abraham Hirsch.]

2:a upplagan. ”Ny billig upplaga”, liten 4:0, tryckt 1862 hos P. A. Norstedt & Söner. Musiken 128 sidor. Noterna tryckta med plåt. Följande förlagsnummer finnas angivna: 1104, uo5, 1u9, u28, II29. (A sidan 114 saknas förlagsnummer.) – Texten [4] + 36 sidor.

3:e och 4:e upplagorna. Musiken lika med föregående. Texten 40 sidor, tryckt hos Isaac Marcus i Stockholm 1867 och 1872.

5:e och följande upplagor intill år 1925 hava formatet ändrat till stor 4:0, noterna äro tryckta med typer, och musiken bär fr. o. m. sidan 65 förlagsnumret 1547. Musikbandet har alltid [4] + 144 sidor och texten 88 sidor utom upplagan av 1914, vilken har 114 sidor, beroende på att i denna upplaga införts Wennerbergs inledning till samt upplysningar och meddelanden om Gluntarne, vilka avdelningar äro hämtade ut Wennerbergs samlade skrifter, del 2 (Stockholm 1882). År 1925 utkom en ny med plåtar tryckt upplaga av musiken 149 sidor. Förlagsnummer 2698. Arrangerade av Herman Berens j:r för piano med överlagd text utkomma Gluntarne i 2 samlingar: 1:a år 1890, 2:a år 1893. Förlagsn:r resp. 1998 och 2102. Angående J. Foronis orkestrering av 2 nummer ur Gluntarne, se Jeansons skrift s. 153 [och Svensons biografi s. 116].

  1. Därefter kom ytterligare fem ”vanliga” upplagor ut åren 1937, 1944, 1951, 1957 och 1963 varav den sista i pocketformat. I samband med 100-årsjubileet utgavs dessutom två specialupplagor, den ena ett faksimiltryck av urupplagan (JuvenalOrdens förlag) och den andra med illustrationer av Arvid Fougstedt (Gebers). 1954 utgav Allhems förlag en ”praktupplaga” med Ernst Josephsons teckningar, tillkomna under konstnärens sjukdomstid. Så sent som 1979 gavs denna sistnämnda upplaga ut i nytryck av Atlantis förlag. (Sven G. Svenson: Gunnar Wennerberg. En biografi, Sthlm 1986, not 68 till tredje kapitlet.)

5. Texten till samtliga gluntar återges även i Karl G. och Lilian Fredriksson och Lars-Åke Skagegård: Ett tioårigt dundrande kalas. (Stockholm 2010) - 22 gluntar ingår i Adam Taube: Gunnar Wennerbergs Gluntarne med gitarrackompanjemang (Elanders 2014).

  1. I JOs utgåva skriver Ejnar Haglund om “Manuskriptvarianter i text och musik.” Där ges också en “Historik” om hur gluntarne recenserades när de kom ut m. m. 

  2. Sven G. Svenson, som författat den stora biografin om Wennerberg, skriver på ett annat ställe: “Det finns inte heller många diktverk som har haft en så ihållande framgång. Strindberg sjöng gluntar, Fröding översatte några strofer till tyska. De har nyligen översatts till engelska. Och framför allt: de sjungs fortfarande – därom vittnar ju bl. a. denna grammofoninspelning. Det är inte många svenska diktverk med mer än hundra år på nacken som har överlevt på samma sätt. Inte Frithiofs saga. Knappast Fänrik Ståls sägner. Det är återigen bara Bellman, som kan uthärda en jämförelse.” (I texthäfte till Richard Ringmars och Carl-Olof Jacobsons cd-inspelning av Gluntarne.)

  3. Samtliga gluntar finns att hämta på nätet:
    Texterna: http://sv.wikisource.org/wiki/Gluntarne.
    Drygt 100 noter av Gunnar Wennerberg har skannats av Musikaliska Akademien, bl a Gluntarne:  http://levandemusikarv.se/tonsattare/wennerberg-gunnar/


HB maj 2018