|
Det finns väl många skildringar av Gunnar Wennerbergs roll som politiker. Hur han agerade i striden om latinets ställning i skolan har analyserats av Olof Wennås i avhandlingen: Striden om latinväldet. Som nytillträtt statsråd tillsatte Wennerberg en kommitté för att förbereda en revision av skolan, sammansatt av sju klassiskt bildade ämbetsmän med större förankring i riksdagen än tidigare skolkommittéer. Men där ingick också lantbrukaren och lantbruksskolerektorn Gustaf Kolmodin. Denne ”de kungliga skolkommissionernas allra förste näringslivsrepresentant” reserverade sig mot hela kommitténs betänkande. Wennerberg slog i huvudpunkterna in på den enda icke-sakkunnigas linje eftersom kommittémajoritetens förslag var mer konservativt än Wennergren tänkt sig. Wennerberg slog vakt om näringslivets och medelklassens intressen. Efter hård debatt i riksdagen vann Wennerberg i de viktigaste huvudpunkterna. Wennås frågar varför Wennerberg ö.h. tog upp i riksdagen en fråga, som enligt författningen regeringen hade att besluta om. Han ville inte att ecklesiastikministern i fortsättningen skulle ha fria händer att besluta om undervisningen för ytterst var det ju riksdagen som genom sina anslag var den avgörande instansen. Hans företrädare F.F. Carlson, - Wennerbergs överordnade när W. var byråchef i departementet - hade ofta kraftigt protesterat mot strävandena att skaffa andra statsmakten någon del i den första statsmaktens prerogativ” konstaterar Wennås. Sedan Wennerberg lämnat statsrådsposten och efterträtts av sin företrädare la denne fram ett förslag i skolfrågan som Wennerberg, nu riksdagsledamot, tidigare förberett men nu förändrat på ett sätt som Wennerberg uppfattade som att hans reformverk var hotat. ”Dragkampen mellan de båda ecklesiastik-ministrarna – de var utan tvekan huvudtalare – slutade med seger för Wennerberg.” Wennås frågar sammanfattande varför riksdagen 1893 blivit reformvänligare och pekar på några delförklaringar. Men först nämner han att ”Wennerbergs resoluta och energiska uppträdande kan ha varit en orsak.” Olof Wennås: Striden om latinväldet. Idéer och intressen i svensk skolpolitik under 1800-talet.” (Uppsala 1966 s.319-356) Tillbaka till innehållsförteckningen Tillbaka till första sidan |