|
Gluntarnas skapare var konservativ i mycket men han hade en ganska radikal syn på kvinnors uppgifter i samhället. 1873 medgavs kvinna rätt att begagna den offentliga undervisningen. 1883 fanns ett anslag om 70 000 kronor för kvinnlig ungdoms utbildning. Det kan i och för sig anses väl obetydligt, om man jämför med de tre millioner kronor som den manliga kostade, ”ty kvinnan vare varken kvantitativt eller kvalitativt underlägsen mannen, och påstod någon det senare, skulle det påminna om sekler, under vilka kvinnan icke ens erkändes som en förnuftig varelse,” Förhöjningen avslogs den gången, men åtta år senare hade han den tillfredsställelsen att som minister genomdriva den. 1889 föreslog han att tillerkänna kvinnan behörighet att inväljas i skolråd och fattigvårdsstyrelse, vilket, trots lagutskottets avstyrkande, huvudsakligen genom W:s vältalighet, blev av riksdagen godkänt. … Men man kan ej förvånas att mången stod tvekande inför den svindlande höjd, å vilken han uppdrog kvinnans framtidsperspektiv med det principiella uttalandet: ”Vi kunna icke vara utav med kvinnan, lika litet i det allmänna, medborgerliga, kommunala och sociala livet som i det enskilda och familjelivet. Hon spelar en allt större och större roll och ser med allt mer och mer längtande blickar till den tid, då man skall fullt erkänna hennes rättigheter som människa.” Ur Ludwig Annerstedt om Gunnar Wennerberg. Inträdestal i Svenska Akademien (i Sv A:s Handlingar XVII Sthlm 1903 s 11 -119) Gunnar Richardson skriver: Han ville också att flickornas möjligheter till studier borde förbättras. Med stöd av en utredning föreslog han att flickläroverk skulle inrättas i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping. Han mötte motstånd, bl a att kvinnan därigenom skulle lockas bort sin rätta ”verksamhetskrets”, familjen. W. svarade: Det fanns en tid, då en fattig flicka kunde genom sömnad försörja sig… men den tiden är för de flesta förbi. Det fordras nu en mångsidigare eller annan duglighet för att slå sig igenom. Och det är en sådan som staten bör bestå, sig själv till vinst.” Först vid nästa riksdag gick ett reviderat förslag igenom. Detta avsnitt slutar: ”Om man vill peka ut manliga ”feminister” på 1800-talet så måste Gunnar Wennerberg finnas bland de främsta – om den saken råder ingen tvekan!” Gunnar Richardson: En skolman som skolminister s 139-152 i Skara stiftshistoriska sällskaps skriftserie nr 5: Gunnar Wennerberg - ministern, guvernören, serafimerriddaren, landshövdingen, tonsättaren, filosofen, skalden (Lidköping 2001). Red: Bengt Wahlström och Johnny Hagberg 152 sid, Sven G Svenson påpekar, att beslutet om kvinnas rätt att inväljas i skolråd och fattigvårdsstyrelse inte var någon genomgripande reform. Det omfattade bara kommunalt röstberättigad kvinna, dvs i praktiken ogift kvinna eller änka med stor förmögenhet. De var dock, som W. påpekade i debatten "ett första, om än litet principielt rigtigt steg." (s. 358) Tillbaka till innehållsförteckningen Tillbaka till första sidan |