Sven G. Svenson skriver i sin bok om Wbg. att i Pelle Holms Bevingade ord (åttonde upplagan från 1960) finns 86 citat från honom, varav nästan alla från Gluntarne. Bland svenskspråkiga författare placerar detta Wbg. som nummer tre efter Tegnér, som förefaller något överrepresenterad, och Runeberg men i jämbredd med Karlfeldt, skriver Svenson.
(i slutet av kap 3)
 
Vi har först gått igenom just 1960 års upplaga men bara funnit 69 citat från Wbg, 55 gluntcitat (av vilka några återkom i kortform) och ytterliggare 14 från andra Wbg-verk.
Innan vi återger dem vill vi nämna att i ”Bevingat” av Hellsing, Hellquist och Hallengren från 2000 finns bara 3 gluntcitat. Efter det andra citatet förklaras t.o.m. vad Gluntarne är! Även om det kan ges många delförklaringar är det nog en god illustration till hur Gluntarne förlorat position. (Se vidare slutkommentar nedan.)
Sedan vi gått igenom åttonde upplagan har vi läst 1:a upplagan av Holms bok och där funnit fler referenser till Wbg. De som inte finns kvar i åttonde upplagan noteras under resp. glunt efter notiserna från åttonde upplagan med två asterisker.
Harald och Erland Bohlin
 
A. Ur Pelle Holm:
 
1. Ur Gluntarne
 
Ordet Gluntarna beskrivs vad det innebär och bakgrunden förklaras: Beronius brukade sjunga en uppländsk bondvisa, som började: ”inte vet ja va hä ä sum fallerar gamle glunten, Mitkel vår”. (s. 103)
 
Glunt I
* Minns du hur ödet oss förde tillhopa. (s. 216)
 
* ”Allmänna sången” gick marsch omkring torget;
jag gick i basen, bredvid mig gick du.  (s. 12)
 
* Men när sången var slutad, frågte du:
”Behagar herrn ett glas?”
Det var uppslaget, bror, till ett tioårigt dundrande kalas. (s. 155)
 
* Ja, skål för de framfarna år,
Och för vår levnads långa vår!
Gutår!  (s. 83)
 
Om ”gutår” står under detta stickord att det är en gammal hälsningsformel, då man dricker ngn till; eg.: (jag önskar dig ett) gott år; numera mest känt från Bellman och Wbg Glunt I.; numera ofta feltolkat såsom: ”god tår”.
(s. 115)
 
* Men, när sången var slutad, frågte du:
”Behagar herrn ett glas?”
Det var uppslaget, bror, till ett tioårigt
Dundrande kalas. (s. 25 och 155)
 
Glunt III
* Du talar som en häst.
Uppsala är bäst.
Bäst utav allt, som finns på denna sidan solen. (s. 140 och 353)
Stående uttryck i betydelsen: du pratar strunt (enl. Holm motsatt betydelse hos Wbg, vilket väl kan ifrågasättas?)
”Uppsala är visserligen bäst, men Lund är bättre” (om biskop Billing i Lund, som ej ville bli ärkebiskop).
 
Glunt IV
* Herre min Gud, vad den månen lyser,
Se, vilken glans ut över land och stad. (s. 125 och 221)
 
Glunt V
* Har du hört min malheur i går?
Den var sänd av hin onde. (s. 209)
 
* Ja, det va dumt, horribelt dumt; (s. 56)
 
* Segt som gummi elasticum,
Fastän hackat och malet. (s. 283)
 
* Jo, jag snarkade så besatt,
Att – som Fama lär tuta –
Auditorium brast i skratt,
Och professorn fick sluta.  (s. 20 och 301)
 
Glunt VI
* Vad det är skönt ändå
Här i naturens sköte. (s. 298)
 
* Ack, om du hjärta har,
Flyende sol, dröj kvar. (s. 7 och 302)
 
* Utan dig är allt
Ödsligt och mörkt och kallt.  (om solen) (s. 156)
 
* Ett eget bo, en hälft så öm
Och här och där små krogar. (s. 138)
 
Glunt VIII
* Nu tror jag det kan vara tid
Att tänka på refrängen
Och efter dagens strid och frid
Bege sig hem i sängen.
Tredje versraden ofta citerad i formen: och efter dagens kiv och strid. (s. 264)
 
* Drömma någon ljuvlig dröm
Om guld och gröna skogar.  (s. 114)
Här hänvisas till ”Lova ngn guld och gröna skogar”; efter latinska:
Montes auri pollicens (lovande dem berg av guld, Terentius) (s. 114)
Därutöver kan hämnas att Elof Hellquist  hänvisar till ”U. Hierne o. 1715, Dalins Argus osv.  motsv. i da.: sannolikt uppkommet  bl.a. med hänsyn till bokstavsrimmet och rytmen.” (i Svensk Etymologisk Ordbok 3:e uppl, 6:e tryckningen1993)
 
* Ett eget bo, en hälft så öm
Och här och där små krogar. (s. 138)
 
* rectissime, strictissime
(latin =  alldeles rätt, alldeles precis) med anspelning på de akademiska disputationerna på latin ( s. 264)
 
* Vad äro alla jordens ljus
Mot en av himlens dankar? (s. 200)
 
Glunt IX
* Det var hin till Eriksgata,
mörk och smutsig, kall och våt. (s. 225)
 
* Vete fan vad jag fått för en hatt. (s. 121)
 
* Ber om ursäkt…. Var ej illa ment. (s. 24)
 
*Arm i arm framåt,
Kors så vinglig stråt. (s. 19)
 
* Jag var dum som åt,
Borde supit på´t.  (s. 56)
 
*Ja, så går det till slut med all världslig fröjd.
Hur man ock balanserar, så bär det kull.  (s. 10, 22 och s. 149)
* Och till rännstenens djup från salongens höjd
Är ett tuppsteg, min bror, sen man väl är full. (s. 344)
 
* Du skall få dig en sup som till stortån går,
Om du halar oss opp utur dyn. (s. 315)
 
* Du är lycklig ändå, ty du vet vart det bär;
Du har stadgade, sansade ben. (s. 308)
 
* Din belöning blir stor om ock sen (s. 26)
 
** Hu, så beckande mörkt i natt. (s. 105)
 
** Hör du brandvaktens rop som på Dombron går?
Nå, den hjälpen den kom som från skyn. (s. 101)
 
Glunt XIII
* Bror, jag är ledsen vid livet, just jag,
Ledsen vid bråket och flärden. (s. 190)
 
* Ja, jag vill dö,
Bäddas i snö,
Glömma hur bittert jag lider. (s. 58)
 
* Käraste du,
Inte ännu!
Än komma gyllene tider. (s. 116 och 183)
Jfr Hesiodos:”den gyllene tiden” (jfr ”guldåldern)
 
*Forna dar
Var man karl -
Då var etwas anders! (s. 82)
 
*Snart kommer våren. Ren vindarnas troppar
Sjungande går över stad över land. (s. 368)
 
Glunt XIV
* Nu har jag sprungit mig trött och fördärvad
Ur hus och i hus kring helaste stan. (s. 92)
 
* Femtio riksdaler skall jag likvidera. (s. 195)
 
* Lycklig den som inga värre björnar äger
Och vars skuld så litet väger
På kreditens falska våg. (s. 29 och 203)
 
* Jag var dum som svor.  (s. 56)
 
Glunt XVI
* Hulda skymning, sänk dig neder
Över våra trötta sinnen. (s. 133)
 
* Det är ljuvt att vila
Efter dagens strider,
Låta tanken ila
Hän mot bättre tider. (s. 363)
 
* Usla kallprat, drag för fanden. (s. 156)
 
* Ja, jordens kungar sku´ abdikera
Och ministrarna resignera,
Om de kunde, som vi, jouera
Av sig själva – och litet mera. (s. 152)
 
Glunt XVII
*Ack i Arkadien även jag har varit,
Varit där länge, varit där förgäves. (s. 18)
I kommentar tillfogas att uttrycket finns hos Schiller efter den latinska sentensen ”et in Arcadia ego”, känd från inskriften på en gravvård framställd på en målning av fransmannen Nicolas Poussin (d. 1665). Sentensen har tolkats på det sätt som återfinns hos Wbg, men enl. annan uppfattning skall dess urspr. innebörd ha varit: Även i Arkadien finnes jag (dvs. döden).
(se vidare nedan under Hellsing m fl)
 
* Bröt jag kanske emot gudars lagar?
Ack, mot mänskors bröt jag ej.  (s. 38)
 
*Varför fick jag ej bli kvar? (s. 358)
 
Glunt XVIII
* Klang, gutår! (s. 162)
 
Glunt XXI
* Visst va vi lite mosia
Av nektar och ambrosia (s. 230)
 
Glunt XXIII
* Jag ville väl,
Men gjorde illa –
Farväl! Farväl. (s. 144)
 
Glunt XXV
* Här är gudagott att vara
O, vad livet dock är skönt. (s. 113 och 140)
(i anslutning till Bibelns ”Herre, här är oss gott att vara” (Matt.17:4)
 
* Humlan surrar, fjäriln prålar,
Lärkan slår i skyn sin drill.  (s. 133 och 207)
 
* Ur nektarfyllda skålar
Dricka oss små blommor till.  (s. 230)
 
* Morgens Fischer: efter tyska Guten Morgen, Herr Fischer. Hälsning varmed man på 1830-talet ofredade en gammal förläst student i Königsberg J.W. Fischer, som vägrade hälsa på mötande (i enlighet med Bibeln, Lukas 10.4: ”hälsen på ingen under vägen”; jfr 2 Konungaboken 4,29) (s 169)….
 
Glunt XXVI
* Plats go herrar, plats! Nu börjar balen. (s. 254)
 
Glunt XXX
** Ack vad vårt liv är eländigt (s. 7)
 
* Nämn en sällhet som varar beständigt
Vanl. citerad Säg mig en sällhet osv. (s. 27)
 
2. Övriga citat från Wbg:
 
Hör oss, Svea
Hör oss, Svea, moder åt oss alla! (s. 318)
 
Bjud oss kämpa för ditt väl och falla!
Bjud oss! Bjud oss! (s. 29)
 
Aldrig, aldrig skola vi dig svika.
Aldrig! Aldrig! (s. 9)
 
Med liv och blod
Försvaras skall
Den fria jord, som än är vår. (s. 96 och 197)
Vartenda grand utav det arv,
Du gav i saga och i sång. (s. 276)
 
Härligt, härligt, blir det då
Segrande i striden stå,
Härligare dock ändå
För dig, o moder, falla. (s. 140)
 
Tindrande stjärna
Tindrande stjärna
Högst på min himmel satt,
Strålande tärna
Ännu ett långt god natt.
(jfr Glunt XVII Ack i Arkadien) (s. 311)
 
Frihetshymn
O Gud, som styrer folkens öden
Allsmäktig uti alla land. (s. 113)
 
Till de unga
Framåt, framåt på ljusets bana,
Du unga, friska kämpahär (s. 83)
 
Svensk Lösen
Frihet bor i norden. (s. 85)
 
Stridsrop
Hur länge skall i norden
Den döda fred bestå?
Travesterat (på 1870-talet) i den upsaliensiska snapsvisan:
Hur länge skall på bordet
Den lilla halvan stå? (s. 135)
 
Vem där?
Säg oss ditt namn, du fruktansvärde.
Skarornas målsman, säg vem du är. (s. 86)
 
Konungaed
Bjöd så i Tule en konungased,
Son vid sin faders grav att svärja. (s. 258)
 
I höstkvällen
Var tyst, du trast, som klagar
I skogens dunkla gömma. (s. 347)
Exkurs:
Fansång
* Stå stark, du ljusets riddarvakt,
Kring dina fosterländska fanor.
                Text av J. Nybom, musik av Wbg (s. 199)
 
Lahitt-laha
stående inledningssång vid Juvenalernas söndagssoiréer.
(med referens till Wbgs Saml. Skr) (s.1s87)
 
 
B. Ur Hellsing, Hellquist och Hallengren
 
* Arkadien. (se även ovan Glunt XVII) De latinska orden dyker först upp på 1600-talet och då på målningar med herdemotiv, t ex hos den italienska konstnären Guercino från Cento, som avbildar två herdar beskådande en dödskalle som vilar på en mur där orden finns skrivna. Den ursprungliga innebörden är sannolikt: också i Arkadien finns jag, dvs. döden, men orden skall redan på 1600-talet ha omtolkats till den nu gängse betydelsen. Goethe använder dem som motto för sin Italienische Reise och de återkommer i Glunt XVII. (s. 22)
 
* Här är gudagott (återges i sin helhet följt av en förklaring vad Gluntarne är som slutar med att de ”speglar på ett drastiskt och humoristiskt sätt tidens studentliv i Uppsala.”) (s. 127)
 
* Lova guld och gröna skogar. Motsv. uttryck finns sedan länge i många språk.
Latinets och grekiskans ”gyllene berg” återfinns i engelskans golden mountains och tyskans goldene Berge. De gröna skogarna uppträder först i danskan, kanske beroende på att Danmark saknar berg.
Här ges ingen referens till Gluntarne. (s. 128 f)
 
* Tänka på refrängen: här citeras början av Glunt VIII (s. 281)
 
Exkurs: Även i denna skrift citeras ”Stå stark”. Wbgs dotter ha berättat om tillkomsten: ”Min far satt vid pianot, Nybom spatserade fram och tillbaka med händerna i byxfickorna, under det han föreslog än det ena, än det andra kraftuttrycket, tills han plötsligt dundrade fram: STÅ STARK DU LJUSETS RIDDARVAKT, och med jubel improviserades marschen, som sedan mycket litet omarbetades.” (s. 217 f)
 
Kommentar:
Mycket beror på hur man definierar ”bevingat”.
 
Holms bok heter ”Bevingade ord och andra talesätt”. 1:a upplagan kom 1939, 1960 var det dags för den åttonde, bearbetade och utvidgade upplagan.
I förordet sägs att uttrycken citeras från sådana skrifter och sammanhang som är anledningen till att de har blivit bevingade, även om orden eller uttrycken har påträffats tidigare i mindre kända skrifter.
 
Under ordet ”bevingad” hänvisas till böcker med detta ord i titeln av A. Ahnfelt (1879) och V. Langlet (1923,1928) efter G. Büchmann Geflügelte Worte (1864) efter grekiskan (Homeros) epea pterorenta (= flygande ord). Med bevingade ord åsyftas numera sådana gängse uttryck som man kan leda tillbaka till någon bestämd sagesman eller något bestämt litteraturställe; tidigare användes det i samma betydelse som hos Homeros (flygande, liksom burna på vingar), t ex Bispen/reste sig upp, tog bok och talte bevingade orden, Tegnér Kronbruden.
 
Hellsing m fl skriver i förordet: Varje tid föder sina bevingade ord. Några överlever i århundraden, och årtusenden, men många har kortare livstid. Bevingat är därför en ny bok för en ny tid och nya läsare för vilka den klassiska bildningstraditionen inte har samma självklara utrymme som tidigare.
 
En utmaning
Läsarna inbjuds att komplettera ovanstående förteckning av bevingade ord från Gluntarne. Kanske har vi missat några hos Pelle Holm? Dela gärna med er av kunskap om hur uttryck från Gluntarne tidigare använts av andra författare – eller av Wbg själv.