ATT DOKUMENTERA GLUNT-TRADITIONER                                                                              Glunt-seminariet 2010-10-01 Noteringar av Harald Bohlin     Christer Åsberg läste som inledning dikten Gluntarna ur Alf Henrikssons debutsamling Jazzrytm 1927.   Harald Bohlin presenterade det förslag till dokumentation av glunttraditioner med frågor, som legat på GA:s hemsida. Det har på uppdrag av styrelsen utarbetas av Folke, Harald och Erland Bohlin En av studierektorerna vid musikvetenskapliga institutionen i Uppsala har uttryckt att uppslaget skulle passa bra som ämne för en 60-poängsuppsats i detta ämne.   Hans Levander: Syftet med GA är att stimulera unga sångare att tillägna sig Glunttraditionen. Bidrar det föreslagna projektet till detta? Kan man lära sig något av det? Kanske kan vi få underlag för GA:s strategi till vilka grupper man ska rikta in sig. Har de flesta kommit i kontakt med gluntar under skoltiden eller först i senare? Men de historiska svaren är kanske inte tillämpliga i dag. Är detta material relevant i en tid då vi har andra informationsmöjligheter? Projektet måste vara självgående. GA har inte kraft att driva det.   Christer: Man skulle kanske börja med en pilotstudie och se hur det fungerar och om frågorna behöver justeras.   Lars Linder: hur brett ska enkäten gå ut, i Uppsala, hela landet, även grannländerna?   Björn Ringström: Instämmer med vad Hans sa. Idén förutsätter att en universitetsinstitution tar hand om projektet och att en student gör jobbet. GA:s styrelse kan ställa upp och diskutera med projektledningen. Osäker hur mycket nytta vi kan ha av projektet. Möjligen kan det ge trevlig läsning.   Christer: Om vi inte får kontakt med någon universitetsinstitution som vill ta hand om projektet, vad gör vi då? Vi kan ju alltid skapa ett strukturerat anekdotiskt magasin på vår hemsida.   Björn: Vi kan börja med oss själva.   Christer: Vi kan ställa de föreslagna frågorna till det skriftliga material som vi redan har och se hur det fungerar.   Hans: Är det någon av de närvarande som vill arbeta med detta?   Erland Bohlin: Behöver inte var en musikvetenskapliga institution. Kan kanske ses som lokalhistoria. Effekten kan bli att uppsatser på vår hemsida lockar fram kompletteringar från andra. Också väcka intresse hos anförvanter till den som skriver sina minnen. (barnbarn). Finns nog mer att hämta på nationerna än i skolorna.   Lilian Fredriksson: Som gymnasielärare i bl a svenska tror jag inte man i det ämnet får plats för att tala om Wennerberg. Möjligen skulle man försöka få ut information via musiklärarna.   KG Fredriksson: Många präster har nog lärt sig på Fjellstedtska skolan.   Christer: gå ut till Orphei Veteraner mm.,.                                                                                                                                    Hans: Tre nivåer: 1: lägga ner projektet, 2. Pilotstudie i GA:s regi, 3. Om det blir ett uppsatsämne: större grepp.   KG: Förslaget till enkät helt OK. I vilken mån lever gluntarna på nationerna?   Anders Uppfeldt: Börja i mindre skala via mail till OD-ister i landet, egna kontakter.   Christer: Det kräver att någon tar hand om det som kommer in.   Karl Hogström: Har inte hört gluntar på någon nation (annat än när Glunt-Akademin gästade oss). Möjligen någon gång.   Christer: Först får Harald förnya kontakten med musikvetenskapliga institutionen i Uppsala. Kanske etnologiska institutionen – de har vana att hantera inkomna berättelser. Kanske historiska institutionen; där hade man ju förra året en disputation om den fosterländska manskörstraditionen. Det handlar om hur gluntar framförts under senare hälften av 1900-talet. Om musikvetarna är positiva lär det rulla på. Om de säger nej kan vi satsa på en pilotstudie. Vad är det vi vill veta?   Lars Linder: Det roliga är när gluntar framförs för egen trivsel i hemmen, inte som konsert. När dog traditionen med hemmamusicerande? Det svåra är att hitta ackompanjatör, det är inte lättspelat. Lever gluntar i folks vanliga liv? Börja med GA:s medlemmar.   Hans: Vilka vill jobba vidare med detta? Kan ses som ett ettårsprojekt.   Adam Taube: Vi vill stimulera intresset för gluntar. Då kan jag tänka mig mer intressanta uppsatsämnen: 1. Pianoackompajemanget: hur kom de till? Wennerberg klarade nog inte det själv. 2. Gluntarnas plats i W:s totala produktion. 3. Vilka musikaliska influenser? Adam har själv skrivit en essay om gitarrackompanjemang. När W:s sånger för pianoforte och sopran kom ut kom samtidigt ut samma sånger med gitarrackompanjemang. Valet av instrument? Inom JO sorterades efterhand bort visa instrument. W, hade förakt för virtuoser. I Gluntarna finns en oändlig massa citat (som Sven G. Svenson påpekat). Kartlägg. W. har aldrig komponerat något utan text. Värt analysera. Gluntarnes internationella spridning. Rätt många inspelningar gjorda i USA.   Harald: På vår hemsida har vi samlat ett antal förslag till uppsatsämnen. Det här blir bra kompletteringar.   Christer: Frågan om citaten bör ingå i enkäten. Vi bör  sända ut våra förslag till uppsatsämnen till studierektorer vid berörda institutioner i landet.   Inga Svanfeldt: Det finns en musiksociologisk undersökning av den döende salongsmusiken.   Christer: Någon djupdykning finns nog inte. Behövs kultursociologiska studier av prästgårdar, herrgårdar, officersmässar, underofficersmässar.   X. Har ni försökt få in Gluntar på Allsång på Skansen?   Christer: Vi har åtm. under Kulturnatten allsång med Gluntar här i Uppsala. Liseberg har också allsång.   KG erinrade om en gluntorgie hos Bohlins (se s. 28 i deras Gluntbok).   Stadsteatern har ju haft en serie program kring svenska sångkompositörer. Där skulle väl Gluntarna platsa?   Christer: Ulf Fredriksson tog fram ett helt genomarbetat manus men då fanns inga lämpade sångare på teatern och studenter var inte villiga att underkasta sig 6 veckors repeterande, så projektet blev vilande. Men kanske kan det tas upp på en mindre scen? Kanske kan GA få överta manus?   Hans: Tillsammans med Staffan Eker och Annika Finnilä-Eker gjorde jag ett program utifrån gluntarna. Vi satte på ?   Björn: Wennerberg varnade ju för att blåsa upp Gluntarne (så som gjordes på Operan under hans livstid).   Lars Linder: Hur många vet att ”Här är gudagott att vara” ingår i en glunt? Det kunde man kanske upplysa om för att bidra till intresset för gluntarna.   Hans: Hur många vill medverka i projektet? Hur många tycker det är bra om det genomförs? (Här räckte de flesta upp sin hand.)   Harald tar kontakt med musikvetenskapliga institutionen. Sedan får styrelsen fatta beslut. Om institutionen säger nej kan vi gå ut till GA:s medlemmar. När vi fått in svar kan man ta ställning till om man ska gå vidare.   Adam ombads ge abstracts med motiveringar för sina ämnesförslag som kan ge anledning till brainstorming i GA.   Under Gluntfrossan senare i kväll kan vi berätta hur vi kom i kontakt med gluntarna. Därmed avslutades seminariet av Christer. Inkomna svar presenteras under Wennerbergiana/Gluntminnen och glunttraditioner Tillbaka till innehållsförteckningen Tillbaka till första sidan