”vrida vår kran” Under ett gluntframträdande frågade jag publiken om vad de anser att uttrycket innebär. Jag fick svar av Olle Sandström, som dessutom efteråt sände ett citat ur inledningen till Fritiof Nilsson Piratens bok "Bock i Örtagård". Det handlar om smörgåsbordet på Hotell Horn i Malmö.     Jag lockades att googla och fick bl a följande bekräftelse från Magnus Reuterdahls vinblogg à propos boken Gamla glada Stockholm (1939) av Hjalmar Meissner (1865-1940). Han skrev i den: ”I en insändare under rubriken Upprörande skrivet av upprörd gammal stockholmare uppmärksammar frågeställaren att… en så felaktig uppgift som att vi gamla stockholmare fingo betala 10 öre supen å t ex Operakällaren? Minns du icke att på den tiden ”ficks” supen eller suparna gratis – alldeles gratis! Och att det därför dracks mycket mindre än nu? Kommer du ej ihåg den stora ”silverene”runda kantinen med de 6 å 8 kranarna ur vilka man efter behag själv tappade renat, kummin, O.P., södes- m fl brännvinssorter… Kul att notera att detta inte skulle kunna ske idag samt att de drack ungefär det vi fortfarande huttar i snapsväg.   Meissner besvarar detta med …även jag är upprörd över ditt sätt att läsa min bok. Om du vill göra dig besvär att slå upp sidan 207… …kommer du till din häpnad att finna att restaurangernas smörgåsbord – brännvinsbord hette det visst förr i världen – är ingående behandlat…   Efter detta kände jag mig tvungen att slå upp sidan 207 och se hur Meissner faktiskt beskriver det hela. Han gör det utifrån ett perspektiv av hur utländska gäster uppfattade Stockholm och skriver ...Vår restaurangkultur fick högt betyg. Vårt delvis berömda, delvis förkättrade smörgåsbord betraktades med förvåning, dock utan alltför närgången kritik. Att det mitt på bordet stod en jättestor cistern av nysilver, med fem kranar, över vilka det hängde små plaketter med följande ord inristade: Tiodubbelt renadt, Östgöta Sädes, Kummin, Pomerans och Akvavit… …Men att kvantiteten inte kontrollerades och debiterades, utan man fick taga för sig ”à discrétion”, väckte både fransmäns och tyskars häpnad.   Längre fram i texten kan man notera att han skriver att vinlistan ståtade med märken och årgångar som gott kunde tävla med Paillards i Paris och Pfordtes i Hamburg, dock utan att närmare ange vinerna.   En annan kul notation är att amerikanarna blev mållösa när de fick klart för sig att det i hela Stockholm inte fanns en enda bar! Inte den minsta ”saloon” där man kunde mixtra ihop en gin-fizz. På det stora hela en bok som fortfarande idag är intressant och läsvärd – åtminstone bitvis, att läsa om dåtidens kändisar känns väl kanske inte i alla delar intressant men ger dock en bild av vilka som skulle ha figurerat i Hänt i veckan 1889, om denna funnits då.” Harald Bohlin   Tillbaka till innehållsförteckningen Tillbaka till första sidan