Tre tidigare Wennerberg-sällskap 1. GUNNAR WENNERBERGSÄLLSKAPET 1919 - 1938 På Statens musikbibliotek finns bl a GW-sällskapet 3 vol: Upprop, stadgar, protokoll, styrelseberättelser, korrespondens, filmsynopsis!, foton, klipp, medlemslistor, räkenskaper, bokföring, revisionsberätteler, verifikationer. Kontaktuppgifter se www.muslib.se I Svensk tidskrift för musikforskning 1969 publicerade Bengtsson sin historik "Svenska samfundet för musikforskning 50 år (1919-1968)". Han skriver där om GW-sällskapets grundande 1935 av editionsserien "Äldre svensk musik" inom vilken Hilding Rosenberg gav ut ett antal Roman-verk. 1937 överlät sällskapet förlagsrätten till samfundet. Ur en skrivelse till Musikaliska akademien 1939 18 september undertecknad av Gunnar Wennerberg-sällksapets ordförande Sven Kjellström samt justerat av Gösta Morin: Vid ordinarie sammankomst den 28 november 1938 beslöt akademien enligt anteckning under 20 § i protokollet att i händelse Gunnar Wennerberg-sällskapet bleve upplöst, mottaga Sällskapets värdepapper och kontanta medel. Vid årsmöte med sällskapet den 17 december 1938 fattades definitivt beslut om sällskapets upplösning och dess styrelse, som därvid erhöll uppdrag att ombesörja med upplösningen förenade åtgärder, får härmed udner bifogade av utdrag det vid årsmötet förda protokollet härmed överlämna till akademien:" MO- Domsjö obligationer Kontanter 1005.60 kr Det finns ett dokument avseende en fondhandling 1939, fond 74, som numer är avslutad fond. Denna avskrift av sällskapets årsmötesprotokoll bekräftar att man beslutat 1937 att sällskapet skulle upphöra, vilket då bekräftas i årsmötesprotokollet 1938 17 dec. Närvarande Ordf prof Kjellström, herrarna Hennerberg, v Heijne, Sundström och Gösta Morin. Efter donationen bildades en Gunnar Wennerbergs fond. Medlen skull användas av akademien i första hand genom fortsatt utgivande av serien Äldre Svensk Musik. Detta skedde genom Svenska Samfundet för musikforskning. Sällskapet lät trycka GWs oratorier "Jesu födelse" (1922) och "Jesu dom" (1927). Man samlade också systematiskt in material till en biografi "särskilt med hänsyn till hans musikaliska verksamhet" och gav sedan musikforskardocenten Gunnar Jeanson i uppdrag att skriva "GW som musiker" (utkom 1929). "Gluntarne" behandlas där på drygt 30 sidor. Vissa av sällskapets årsberättelser trycktes i tidskriften "Ur nutidens musikliv" som utkom 1920-25. När Musikhistoriska museet (numer Musikmuseet) öppnade 1910 på Riddargatan hade man ett Gunnar Wennerbergs minnesrum till vilket hans anhöriga skänkt böcker, noter, möbler och porträtt. Även musikförläggaren Otto Hirsch bidrog; han skänkte manuskript till Wennerbergs solosånger, till hans Davids psalmer m.m. Detta är ett exempel på arkivmaterialets betydelse för kontexten och för helhetsupplevelsen. Ett urval av dessa föremål kunde kanske kunna skapa en viss miljöstämning kring en gluntafton i museets konsertsal! Utgivningsprojektet Monumenta Musicae Svecicae (MMS) startades av Svenska samfundet för musikforskning i början av 1950-talet. Serien byggde vidare på en editionsserie från 1930-talet, med namnet Äldre svensk musik, som samfundet hade tagit över från Gunnar Wennerberg-sällskapet. 2. ETT NYTT WENNERBERGSÄLLSKAP 1943- ? (se Sohlmans musiklexikon, Sällskapet levde förmodligen kvar när Sohlmans nya upplaga kom ut på 1970-talet. Annars borde ju där ha stått när det upphörde.) I Statens musikbibliotek finns en volym från detta sällskap1943-1947 med upprop, stadgar, protokoll med bilagor, årsberättelser, korrespondens, medlemslistor, verifikationer, klipp. Man är välkommen att se på handlingarna i museet, men i så fall måste man bestämma en tid först med biblioteket. En närmare presentation av de två första Wennerbergsällskapen 3. GLUNT-AKADEMIN VID KALMAR NATION (1970-80-talen) Minnen av Kalmar Nations Gluntakademi Torsten Göthson i mars månad 2008 Under c:a 10 år - i slutet av 70-talet och under början av 80-talet – fanns vid Kalmar Nation i Uppsala en livskraftig Gluntakademi. Det är svårt att vara mer precis än så. Detta var före Mac:en och PCn, som gör att man lätt kan spara filer och därigenom samla protokoll, kallelser och informella anteckningar. I den mån dokumentationen finns har den överlämnats till Glunt-Akademin av Gudrun Stenhag under hösten 2006. Som en kuriositet kan nämnas att en tom punschflaska ingår i dokumentation. Flaskan skänktes till Kalmarakademien av dess medlem Johan Engström, som i sin tur fått den av sin far (se fotnot 1). Om Glunt-nålen. Alltnog hade allt sin upprinnelse långt tidigare med Gunnar Stenhag under tidigt 50-tal. Med Gunnar startade en tradition av gluntsång vid nationen som varade nästan fyra decennier. Gunnar hade en kraftfull basröst, och gav gemyt åt sitt framträdande som Glunten. Som litteraturvetare var han dessutom väl förtrogen med glunttraditionen i stort, samt med det Uppsala och den tid där sångerna skapades. Med sitt engagemang och sin kunskap var han en utomordentlig lärare och inspiratör för yngre landsmän. Under 50-talet gav Ingemar Stenström gestalt åt Magistern, och under 60-talet stod Torsten Göthson vid Gunnars sida. Så följde vid nationen några år utan egentlig gluntsång tills Staffan Rydén trädde till som bejublad magister. Här fick nationen ett sångarpar med stor lyskraft, och gluntsång kom under större delen av 70-talet att stå på programmet under alla nationens gasquer. Stor del i denna framgång hade 60- och 70-talens lysande pianist, Lars Weinhardt, som med tomt notställ ”rev av” de mest halsbrytande ekvilibristiska tonkaskader. Gunnar Stenhag fick alltså erfara – alldeles som Gunnar Wennerberg själv – hur sångarkamrater och pianister efter avslutade studier lämnade staden och nationslivet. Gunnar var dock besjälad av att föra vidare musiken och sångerna till ständigt nya kullar av studenter, och lyckades själv ständigt finna nya partners. Trots att han själv sedan länge lämnat studentlivet och studierna bakom sig blev han alltså kvar som en evig Glunt vakande över nationens tradition. Under åren 76 – 78 spelade Gunnar, Staffan och Lasse in en LP-skiva, som är unik så till vida att ljudupptagningarna gjordes under gasquer och olika andra tillställningar vid Kalmar Nation. På denna skiva är sången alltså placerad i sitt avsedda sammanhang långt borta från konsertscenen. Inte minst för att finansiera denna inspelning och skapa en organisation för försäljning bildades Kalmar Nations Gluntakademi. Akademins uttalade syfte var att bevara gluntsången genom att göra den ständigt tillgänglig för nya landsmän. Nya medlemmar tillkom varje år och hälsades välkomna vid akademins enda ”formella” sammankomst, den s.k. ”Körkfrukosten” den 1:a söndagen i Advent. Enligt en förteckning omfattade akademin 21 medlemmar, men förteckningen innehåller också anteckningen: ”Kanske ytterligare någon”. Som preses fungerade under alla år nationens dåvarande inspektor Lars-König ”Knix” Königsson. Knix ritade också förlagan till en gluntnål (till frack- eller kavajslaget) och Gluntmedalj (som bars till körkfrukostens svarta habit). Körkfrukosten var en uppsluppen och informell sammankomst som ändå gavs struktur med hjälp av en s.k. ”BALK för GLUNTAKADEMIENS körkfrukost”. Denna återges här: 1. Glunt no 1 : I anledning af Magisterns och Gluntens första bekantskap. a. sångövning. b. sång för soli, kör och pianoforte (kören framhäver sig Con Bocca Chiusa). 2. Glunt no 25: Examenssexa på Eklundshof (endast början för att presentera dagens rätter samt dagens Calle) Sittning. Förrätter. Övliga sånger. Glunt no 26: Impromptu-balen. Lotta överräcker medaljskrinets nyckel Akedemiens PRESES´piruett. Medaljutdelning. Varmrätt Fredmans epistel no 82: ……. eller oförmodade avsked, förkunnadt vid Ulla Winblads frukost en sommarmorgon i det gröna. Magistern sjunger något annat. Glunt no 24: Efter Kameralsexan. a. ett antal strofer. b. slutna kuvertets slutenhet brytes. c. med Glunten i tiden. Kaffe, Cederlunds. Kalmarvisan. Akademiens Recepients piruett. Jerum, Gaudeamus. Glunt no 8: Huruledes Månen intresserar sig för Glunten och Magistern. Några kommentarer kan behövas: Akademiens Lotta, Gudrun Stenhag, förvarade nyckeln till det skrin där nyinvaldas medaljer förvarades. Efter Impromptubalen överlämnades nyckeln till preses, som i sin piruett med skämtsamt allvar tilltalade Akademien för att därefter dela ut medaljer och nålar till nyinvalda. Nu följde alltså varmrätten, och hade festen inte redan tidigare interfolierats av spontant sjungande bröt den spontana sången ut här och pågick så länge någon orkade. Detta var den tid då texter på transpiranto gärna sjöngs – så också i Kalmar Nations Gluntakademie. Avslutningsvis vill jag kommentera den punkt där det ”slutna kuvertets slutenhet brytes”. Vid varje kuvert fanns kuvert. Här blev det många kuvert i samma mening, men av varje sort hade var och en ett enda, dvs. ett antal glas, assietter och bestick samt ett kuvert innehållande en sångtext. Detta kuvert bröts gemensamt efter ett antal strofer av Glunt no 24 varefter vi gemensamt sjöng stående på stolarna: ”MED GLUNTARNE – i tid!” en text skriven av Magistern, Staffan Rydén: NU SÅ MIN HEDERSBROR MAN BLITT MEDALJERAD JUSTE DEKORERAD OCH GLUNTENSISKT PLOMBERAD CALMAR CANTABILE INLUPIT I HAMNEN OCH A K A D E M I E N KAN TA SIG I FAMNEN Jag minns från min första körkfrukost min betänklighet över att fler snapsar än jag var van vid halkade ner innanför den vita västen. Allt eftersom rondören tilltog under fötterna kapitulerade jag dock, men för ett helt annat rus – lyckoruset. Här levde sången. I dag förvaltar Glunt-Akademin samma dröm och vision som tidigare Kalmar Nations Glunt-akademi, nämligen att bevara Gluntsången som en omistlig del av Uppsalas och Uppsalastudenternas kulturarv ____________________________________________________________________ Fotnot 1 Jag bodde på Eklundshof 1948-1955. Min far var då officer på Kgl Upplands regemente och hade Eklundshof som tjänstebostad. Eklundshofs var som bekant ett värdshus under 1800-talet kombinerat med en officersmäss under lägerperioderna då de indelta knektarna och beväringarna exercerade. När de stora stenkasernerna byggdes renoverades Eklundshof. Det var då ej längre ett värdshus. Under renoveringen byggdes huset om till två tjänstebostäder, ett i varje våningsplan. När gamla I 8 drogs in och flyttades till Strängnäs flyttade Signalregementet in och inrättade på Eklundshof en underofficersmäss. Under min tid på Eklundshof fann man en bunt med etiketter med Eklundshofs punsch. Min far lät klistra på en sådan etikett på en flaska av gammal modell, som jag fick av honom. Den kunde inte hamna på ett bättre ställe än hos Glunt-Akademin ansåg jag. Jag minns inte om vi serverade punsch i den på våra möten. Kanske var den endast en av de framburna regalierna vid sammankomsterna. Johan Engström <<<<<Tillbaka till innehållsförteckningen |