Från Börje Lång i Åbo/Mariehamn kom i april 2008 till Glunt-Akademin ett brev med erbjudande om ett intressant material från den finska horisonten. Här fick vi även ta del av en korrespondens mellan honom och Birgitta Kurtén-Lindberg där han påminner Birgitta om några travesteringar som han blott haft indirekt kännedom om via Folke Bohlin. Börje och Birgitta - visar det sig – har god kännedom om varandra och delvis om varandras familjer utan att själva någonsin ha träffats.

Denna brevväxling ledde till att Birgitta, kulturjournalist med förflutet bl.a vid Svenska Dag-bladet, sände till oss två travesteringar skrivna av hennes far, Gunnar Kurtén, under hans tid vid Svirfronten (Svir; en flod i Karelen som förenar sjöarna Onega och Ladoga). Dessutom bifogades ett brev från Gunnar till hustru Böljan (!) skrivet de 21/10 1941, samt en kopia av en artikel – Glunten i krigshelvetet - i Svenska Dagbladet den 11/5 2000 där Birgitta ger sina egna kommentarer.

I en av travesteringarna talas om att bygga och strax tvingas överge en ”korsu”.  Låt oss då börja med Gunnars brev hem från fronten 21/10 1941:

Flickan min!

Efter lång paus. Och en del har ju faktiskt hänt sedan senast, så du ursäktar väl att jag besvärar! En sabla fin korsu fick vi färdig här för ett par dar sen på gamla stället. Avbalkade sängar för var och en av de fjorton invånarna, och dessutom ett stort, långt bord, säten, kamin, och det finaste av allt, elektr. belysning. Elektriciteten har vi Kjellman att tacka för som sände efter en liten laddningsmotor. Men den laddas med ackumulatorer och från dessa får vi sedan strömmen. Allt var gott och väl. På lördag f.m. flyttade vi in och drog en lättnadens suck över att äntligen vara av med de trångbodda tälten. Men nämn `en sällhet som varar beständigt!´ Klockan fyra på dagen kom ordern: ”Tunga sektionen nr 3 gör sig klar att bryta upp kl. 22”. Kort och gott. Det var som ett bedövningsslag. Hamrarna som nyss slog fast de sista hyllorna m.m. tystnade med ens. Några hårda ord fälldes och stämningen var ingalunda den bästa. Vid en kopp brännvin som vi lyckligtvis hade till hands fattade jag pennan och skaldade följande gluntparodi, och spikade upp den, omsorgsfullt textad på väggen:


Till våra efterträdare
(fritt efter Wennerberg, Glunt n:o XXX)

Värst utav allt är att bygga
korsu på korsu vid stranden av Svir,
mången korsu så fin
och blott hålla god min
och se glad ut fast korsuna mistas.

I som nu efter oss träden
innanför dörren i vår helgedom,
tänk nu på vilken flit
vi ha visat – bara för skit.
Håll till godo och slit den med hälsan

Och om ert öde blir bättre,
bättre än vårt som var olyckligt nog
– ty se här var vårt hem
uti timmarna fem –
sänd till oss då en tacksamhets tanke!


Skriv eder tanke på postkort,
sände det per fältpost till 8 Kpk (kopek)
sjuttitrefemtifyra.
Ty vi fordra ej hyra
-    nej ligg stilla och spotta i taket.

Glunt no XXXI: Ack, huru lugnt i det Knutssonska tjället Haglund, Ejnar (sångare). Ramel, Povel, 1922-2007 (medverkande kompositör, textförfattare) Utgivning [Sverige: utgivare saknas] singel A02-0079 Wave ZA_A02-0079               

Så några rader ur Birgitta Kurtén-Lindbergs kolumn i SvD:
”I krig blir den lilla världen stor. Mannarnas tankar går till hustru och barn, vid fronten blir sockerkakorna som knåpats ihop därhemma mottagna med jubel. Kärleksbreven intensifieras från bägge håll.
Tyskar rör sig i städerna. Ett rykte, som gör gällande att de slår sina lovar kring kvinnorna därhemma gör stämningen orolig.
Dysterheten förjagas med cynism. Valborgsmässoafton sitter mannarna i fjärran land och dricker brännvin ur plåtmugg. Vid deras sammanträde sitter min far vid protokollet – ett spexartat byråkratprotokoll…..Efter tömd bleckmugg skallade Gluntens och Magisterns röster omkring Onega.”


GLUNTENS KRIGSTIDA FLAMMA 
Glunt XVIII
eller tankar, nedrafsade vid Svirfronten Valborgsmässoafton 1942

Edition: G.M:s Svir underavdelning (GM = Gamlakarleby Manskör,  ordf. Gunnar Kurtén)
Melodi och förebild: Wennerberg

Tanke 1.

Glunten:      En gång var jag munter och civil.
Magistern:   Skål, min bror, för alla gamla minnen.
G:               Jag var kär, min lättrogna stofil.
M:               Klang, gutår, och fröjda dina sinnen.

G:               Allt är slut, de lustar snöda, längesedan äro döda,
                   och min flammas rosenröda
                   läppar ren för andra glöda.
M:              Men  vad gör det….

Båda:         Här ska vi kriga i veckor och år,
                  tänka på flamman som en gång var vår,
                  men här ser du en som ej fäller en tår
                  fast rent åt fanders det går.

M:             Ja, det ger vi fan

Båda:        Ja det ger vi fan,
                  strunt uti skvallret och pratet i stan.

M:            Ty vore hon också så vit som en svan
G:             Likaväl
M:            Så gjorde man henne till den värsta morian.
G:             Ja, min själ.

Båda:       Så nog var det skönt att ej ryktet var sant,
                Jag hört det av en boy som hört det av en tant.

Tanke 2

G:          Har du hört det sista från vår stad?
M:          Nej min vän, men tag och relatera.
G:          Hugo Lindström kom därifrån och kvad
M:        ”Robinson” kan ordena sortera.

G:         Fruarna dom visar takter,
             löper kring med tyska vakter,
             ungarna till Sverige fraktar
             medan ryssen mannen slaktar.

Båda:   Men vad gör det….

           Här ska vi kriga i veckor och år,
           tänka på flamman som en gång var vår.
           Men här ser du en som ej fäller en tår
           fast rent åt fanders det går.

M:      Ja, det ger vi fan

Båda:  Ja det ger vi fan
           strunt uti skvallret och pratet i stan

M:       Si Lindström är ungkarl, det hör man ju strax
G:       Arma själ,
M:       och skojar med oss då han själv ej har flax.
G:       Syndens träl.

Båda: Men nog var det skönt att ej ryktet var sant,
          Det var blott Hugo Lindström som prata som en tant.

Så slutar Birgitta: ”Glunten i krigshelvetet i Svir. Det hade nog Wennerberg aldrig kunnat ana.”

Varmt tack till Birgitta Kurtén-Lindberg och Börje Lång, som möjliggjort för oss att publicera detta material på denna hemsida. Materialet i sin helhet finns hos Glunt-Akademin.


Uppsala den 10 maj -08

Torsten Göthson

Vid ett Skandiajubileum (före skandalen!) framförde I v Heijne som textförfattare och             K-E Ericson som Magister, Hans Levander som Glunt och Arvid Sundin som pianist flera mycket fyndiga texter som handlade om livet på Skandia mm.

Gluntar på tvären" (Eget förlag, T1299), Insp. 1999, CD

*                    Magistern: Lars Ingelstam

*                    Glunten: Svante Veckman

*                    Piano: Göran B. Nilsson

*                    Gluntar: 4, 8, 9, 5, 10, 21, 15, 14, 12, 3, 9, 6
(med ny text av Göran B. Nilsson, för att celebrera enskilda avhandlingar på Inst. för Tema)



GW:s mamma Sara hittade bland hans noter det första utkastet till strofen "Ack vad vårt liv är eländigt" och skrev då därinvid:
 
Yngling, vad är det du säger!

Tro på din Gud så blir lyckan konstant,

Sen arbeta galant

Och betala kontant

Lycklig somna du då på ditt läger!

Det här står i "Kvinnorna kring Gunnar Wennerberg" av Nils Carli, men jag vet inte vad det är för publikation eller något datum. Det ser ut som något sorts söndagsbilaga, troligen med anknytning till Västerås=VLT.

När Hans Eklund lämnade EHVV:s styrelse hyllades han med följande
parafras på glunt nr 8:

Nu vi förstått, vår käre vän, du tänker på refrängen,

men du är säkert inte den, som dröjer kvar i sängen.

Nej, med ett skratt du skuttar opp som Rönnerdal på ängen,

och hälsar dagen med ett hopp, och ger dig ut i svängen.

Rectissime! Strictissime!

Skål frater amantissime!


Vi får nog se dig ofta än,

sök upp de glada gängen.


Till dig en dag en fågel flög – sjöng ”sprida glädje vill ja’”

Dess sång blev din, se’n dansa’ du med oss på denna tilja.

Du hittat på så många hyss mens dagarna försvunnit.

Det känns som om det vore nyss fast 15 år förrunnit.

Rectissime! Strictissime!

Skål frater amantissime!


Vi lyfter glasen, säger skål!

Så mycket du har hunnit!


I denna krets du aldrig pratat strunt – vi konstaterar!

Så här nu, Hans, får du en egen Glunt, vi celebrerar,

och nämner dig till Hedersbror för Vänner och Väninnor,

som sådan blir du kvar i denna krets av män och kvinnor

Rectissime! Strictissime!

Skål frater amantissime!

Så bliv nu kvar I denna krets

av Vänner och Väninnor.

**********************************************

SERENAD

Parafras på Glunten ”Herre min Gud….”
Musik: Gunnar Wennerberg,  text: Rolf Gunnarsson


Herre min Gud vad vi står och fryser

nedanför fönstret invid din rabatt.

Hemskt är att se att din lampa lyser,

när du ju helst bort slumra själv i natt.

För att i morgon i gryningstimman

möta din drömprins – möta mej,

Sånt bör du nogsamt begrunda innan

jag går och raggar upp en annan tjej.

 

Vi vill ej evigt stå här och gapa

och med våra stämmors klanger krusa dej,

för att försöka en stämning skapa

som kan ge lite reveny åt mej.

Nu singla skyndsamt din vånings nyckel

Ner emot marken annars banne mej

Klättrar jag upp på min hermescykel

(och) åker till  Fyrisån och dränker mej.

Uppsala 1995.05.01


**********************************************

Från Kalmar Gluntakademi:

M E D   G L U N T A R N E               -  i tid! NU SÅ MIN HEDERSBROR         MAN BLITT MEDALJERA         JUSTE DEKORERAD                         OCH         GLUNTENSISKT PLOMBERAD         CALMAR CANTABILE INLUPIT I HAMNEN OCH A K A D M I E N KAN TA SIG I FAMNEN Magistern 12 okt. 1980

**********************************************

Huruledes Glunten intresserade sig för Svettis

G: Har du hört min malheur i går,
när jag gick för att bada?
Gud bevars för en stund så svår!
Tänk, om psychet tog skada!

M: Jag har ej hört det minsta squatt,
säg mig alltså hur det är fatt!

G Jag tog vägen till...
M Ja det var dumt
B: Horribelt dumt.

G:Jag tog vägen till Svettis,jag,
för att basta m.m.,
se´n jag sett om ett visst förslag,
som ju kan intressera.

M: Jo, jag läste nog hvad man skref,
men hur blef det nu som det blef?

G: Jag tog af mig på...
M: Ja det (m.m.)

G: Jag tog af mig på vanligt vis,
ty det hör ju till saken:
bastun är som ett paradis
bara om man är naken!

M: Det var inte så illa tänkt;
ned blir annars kostymen stänkt!

G: I det skinn jag se´n...

M: Ja det (m.m.)

G: I det skinna jag se´n barnsben haft
stod ej länge på, förrän
jag med ögonen som på skaft
gläntade uppå dörren.

M: Säg mig genast - hvad såg du då?
Detta önskar jag höra på!

G:Ack hvad Ödet är ...

M: ja , det (m.m.)

G: Ack, hvad Ödet ändå är grymt!
Mig det intet besparar!
Af en Flicka sågs ej en skymt;
alla voro blott karlar!

M: Det var verkligen ren tragik!
Hvem tror mer på en fet rubrik?

G: Fan ta´ tidningen
M: Ja det var dumt!
B: Horibelt dumt!

(det var väl 1975 man för en tid började med nudistiska sambad på Svettis?)
 av Herr Talman i UNT 22 maj 1975
.

Tack för
                  maten-aång

Mel.:





                När Magistern i Glunt X hälsar Glunten med: Nå så
                välkommen!

                Jag lyfter på glaset

sjunger tack för kalaset

för bordenes håvor som

smekt har vår gom

Tack till värdinnan,

ja, leve den kvinnan.

Tack ock till värden,

ja tack ska Ni ha!

Förf. Tord Borgström