Inledning till programpunkt vid Hjalmar Bergman Samfundets jubileumskväll på Börssalen, Svenska Akademien, den 19 september 2008. Harald och Erland Bohlin med Inga Svanfeldt vid pianot framförde Glunt nr 1 och 13.     INTRODUKTION TILL EN GLUNT Alt/  HJALMAR OCH MUSIKEN   Erland Bohlin   ”Markurells i Wadköping” inramas av en av Gunnar Wennerbergs gluntar. Romantiden, dvs romanens nu, sträcker sig ju från tidig morgon till sen kväll den 6 juni 1913 och inleds med en stillbild från terrassen på värdshuset Kupan med lektor Barfoth, adjunkt Leontin (sovande), en katt och en råtta. Efter c 60 sidors exposition med tillbakablickar är vi åter på terrassen, där lektorn fruktar att han fått delirium, eftersom katten inte tar råttan. Då adjunkten vaknar och tydligen också ser katten och råttan utbrister lektorn lättad i sång: ”Minns du hur ödet oss förde tillhopa, anno adertonhundra...” Men han avbryter sig, då han blir osäker på vilket årtal det var och adjunkten försöker vänta in honom innan han exploderar i sitt ”Ack ja, visst minns jag det...”.   Hela romanen avslutas med att vi åter är tillbaka på terrassen: ”Och lektorn harklade och hostade och stämde upp med klar och klangfull stämma:     Minns du hur ödet oss förde tillhopa -     Solen gick ned i den blånande sjön. Svept i skymning lyssnade Wadköping, den fagra, frejdade domkyrkostaden, till Leontins svar:     Ack ja, visst minns jag det!”   Att lektorn kom av sig kan bero på att lektorn, eller Hjalmar Bergman, minns fel, så att texten inte stämmer med melodin. Det framgår tydligt av breven inom familjen att gluntsång förekom i olika sammanhang, men inte något om att Hjalmar själv sjöng. Tvärtom var han den ende av de 79 pojkarna som höstterminen 1892 börjat i Karolinska h a l i Örebro som ”av bristande sångförmåga” t.v. var frikallad från sångundervisningen och befriad från sång och musik förblev han under hela skoltiden.   Jag har förgäves sökt i Hjalmar Bergmans verk efter andra anspelningar på enskilda musikstycken och hoppas att någon snart gör en studie om ”Hjalmar Bergman och musiken”. Nu ska två amatörer – precis som Gunnar Wennerberg föredrog -  och dessutom två äldre akademiker – precis som i Markurells – framföra Glunten nr 1, ”I anledning av  Magisterns och Gluntens första bekantskap”. Tillbaka till innehållsförteckningen Tillbaka till första sidan