K.
G. OSSIAN NILSSON GLUNTENS TIDER
Vilka tider, när studenten med examen knappt i vanten stängde sina rosendrömmar i en flaskuppfylld berså och i samkväm hela nätter i duetter och 1 kvartetter lät sitt unga jubel strömma med den gyllne Fyris' å! Alla allvarsgriller dränktes, mycket taltes, mindre tänktes, orden voro sommarsländor kring ett värdshus' blomrabatt; klang och tokprat hela kvällen, och kring alla glada ställen drog man arm i arm på rundgång i en ständig' månskensnatt. Vilka tider, vilka seder! Men de skapte män av heder, och de sparde åt den gamle ungdomsfröjd och poesi; från den bjärta karnevalen bar man med sig idealen ej som blomman blott på fracken, men som hjärtat inuti. Vilka seder, vilka tider! Men mot större krav och strider slog man upp den blåa blicken sanningsdjärv och oskuldsfull; ej av guldets klang kan mutas den, som levat i en lutas: för den sanne juvenalen sångens gull var ärans gull. Så i mulna samtidsnatten låt oss lyfta än på hatten för magistern och för glunten och med gamman än en gång drömma oss till deras nätter av duetter och kvartetter, svärmerier, raljerier, vänskapsord och månskenssång. Låt igen en huldrik fader gälda våra serenader, alla våra brustna strängar vid en fager tärnas lov; och när gubben blir besvärlig, lät oss svara med en härlig mästerduo över ämnet: Solnedgång vid Eklundshov! Ur SAMLADE DIKTER STOCKHOLM ALBERT BONNIERS FÖRLAG 192? Tillbaka till innehållsförteckningen Tillbaka till första sidan |