Sten Selander   Sten Selander skrev ”Till Gunnar Wennerberg – Vid Juvenalordens Minnesfest den 20 oktober 1917”, Sten Selander framförde en länge dikt som börjar med en hyllning till Uppsala och sedan fortsätter:   ”Och så blev marken själv besjälad och så fick själva mullen helgd. Den sången, anad mer än spelad, den sagan, drömd långt mer än täljd, den stiger stum på våra läppar och flyr för våra valna ord, men tonar ut ut klockors kläppar och blommar fram ur Slättens jord lätt som det dis, en majkväll ångat, svagt som en månskensstråles färg. Du ensam har dess dagglans fångat, Du ensam, Gunnar Wennerberg!   Du, den älskvärdaste magister som blomstrat i magistrars stad, som risar våra fel och brister med majgrönt löv och rosenblad och ger oss i din bok vår läxa där fritt som blommor tecknen växa och skönhet bor i varje rad – hav tack för allt, för att du givit gestalt åt det, som fyllt vårt bröst med lust och saknad, att du blivit vår egen andes ton och röst! Den timme, då det har förklingat, ditt ljusa, djupa strängaspel, skall aldrig slå, ty du har bringat vår stad det ord, som tytt dess själ. Du fångade den dubbla flamman av tankeglöd och valborgsbål och vårens vemod vävdes samman med glädjen till en stor symbol. Och hände undret, att de unga förgäto dig, sin anings vän, och teg din sång på deras tunga – så skulle alla stenar sjunga om Glunten och Magistern än! ………. Så låt oss då inom oss bygga det tankens ljusa glädjerike vars helga mark vi trampa trygga som Gluntens och Magisterns like! Det bloss, som knappast syns om dagen, sitt sken i natten vida sprider. Ju hårdare, dess större tider, dess stoltare att ej bli slagen! Så låt oss visa tidens trälar att vi ej schackra bort för pengar en enda bokstav av den dikt vars hem har blivit våra själar och vars försvar mot prosans drängar. kamrater, är vår höga plikt – att det ej var blott övermod som knäcks, då mödans dag är inne men att vart ord uti vårt sinne står skrivet med vårt eget blod! Då kunna vi med stolthet känna hur heta alla pulsar bränna, då får vår glädje must och märg. Då kunna manligt vi bekänna din lära, Gunnar Wennerberg!   Dikten i sin helhet återgiven i ”Diktens Uppsala. En antologi av Teddy Brunius”. Bonniers Stockholm 1947. Denna dikt kommenteras av Einar Malm på denna länk: www.gluntarna.se/Einar_Malm.html Tillbaka till innehållsförteckningen Tillbaka till första sidan