| Glunt X Dagen
därpå Wennerberg ger ingen kommentar till denna glunt. A. Vad är cardialgi? 1. Gluntentusiasten och överläkaren Nils-Johan Höglund svarade: Begreppet kardialgi har en dubbel innebörd. Jag citerar “Medicinsk Terminologi”, red. av Bengt I. Lindskog och Bengt L. Zetterberg, Nordiska Bokhandeln/ Almqvist & Wiksell, 1975. Kardi (l. Cardi- av g. kardi’a): magmun-,(jag tillfogar: det kan även betyda hjärta) -algi, (l. -algi’a, -i’ae av g. a’lgos, smärta): smärtsam kramp i magsäcken; även om prekordialsmärta. Idag talar man kanske oftare om cardia-insufficiens eller reflux-syndrom, dvs uppstötningar av mer eller mindre surt maginnehåll – “tack för maten” brukade mina patienter gärna säga – inte sällan förenade med obestämda smärtor i epigastriet (vinkeln mellan revbensbågarna). Behandlas mer eller mindre framgångsrikt med syrabindande preparat och viskösa medel, som lägger sig som ett lock över maginnehållet. Viskösa preparat = trögflytande medel i form av tuggtabletter eller suspension lägger sig som ett tjockt skikt över maginnehållet och hindrar härigenom reflux (uppstötning) – relativt nya preparat, fanns inte på Gluntens tid. Prekordialsmärta, dvs smärta utgående från hjärtat, kan ibland av patienten upplevas komma från epigastiet, magvinkeln och maggropen och föranleda diagnostiska bekymmer; likadant med den andra innebörden av kardialgi där man också måste överväga om orsaken kan ligga i hjärtat. Kardialgi beskrevs bl. a. av Wennerbergs samtida Olof Glas, medicine professor i Uppsala, tillika intendent på Sätra Brunn 1852-67. Termen användes långt tidigare, bl a av Linné men har kontinental bakgrund. De råd om osmotisk dehydrering, som Magistern gav var således i enlighet med vad dåtidens läkare kan tänkas ha sagt. B. Hur står sig Magisterns råd mot baksmälla? Nils-Johan svarar: Ja, vad föreslår nu Magistern mot Gluntens kardialgi, som helt visst är ett post festum-symtom: “Jemt och samt bålar,/Lustiga skålar,/Gratis förtäring...”
Linné kan väl sägas beröra Magisterns belägenhet i Diaeta naturalis (1733), Regula 100: Pocula omnia nocent – allt fylleri skadar. “Äfter drick och rus blifwer man trot, mister matlusten, nöje; qvalis saliva talis sangvis, ergo pulsus debilis, (såsom tungan så blodet, d v s torr(t) och trög(t)flytande, därför svag puls), bör spädas up med watn drickande”... vilket Glunten redan prövat utan resultat: “Hela Guds natten/Har jag tärt vatten, Först ut butelj, så ur tvättskål min bror.” Trots att Magistern säger att han ska tillämpa homöpati så är hans praktiska råd raka motsatsen till homeopatins tro på utspädning; han råder Glunten att ta en sup! Magistens hänsyftning på homöapti uppfattar jag som rent hån; säkert visste man redan då att läkemedlens effekt försvann med tilltagande utspädning – ehuru Hahneman och efterföljare menar att läkekraften likväl finns kvar! Men först ska han äta en sill. Inte för att öka törsten, som kanske är syftet vid andra tillfällen. Det är fortfarande klokt, rätt och riktigt att äta sill för salt minskar på osmotisk väg vätskeanhopningen i vävnaderna, även - och inte minst - i hjärnan, vilket då minskar trycket/huvudvärken – en fysiologisk effekt, en återställare! 2. Barbro Samuelsson bidrar med sin farmaceutiska bakgrund: "Vid baksmälla har man lågt blodsocker. Sup homeopatisk dos (givetvis skämtsamt menat av W.) alltså ej lika stor dos som kvällen innan lär höja blodsockret ( s.k. återställare - ej att rekommendera). (Annars är Dextropur druvsocker minst 1 msk i en stor kopp starkt te mycket bra.) Sill innehåller kolin som skyddar levern mot alkoholens härjningar och behövs säkert även dagen efter både för det och för att återställa saltbalansen när han druckit så mycket vatten. Porter såldes förr på apotek mot recept för att öka aptiten. För mig tycks det vara en rätt vettig rekommendation av M.” Nils-Johan avslutar med följande råd mot baksmälla: Vätsketillförsel – allra bäst är enligt Gunnar Lundqvist, min lärare i alkoholskador, socker utrört i ljum mjölk – och salt i tillgänglig form; Piraten har en underbar historia om en av sina figurer, som efter en genomfestad natt uppsöker hökarboden och direkt ur silltunnan greppar och sväljer ett par sillar! Carin Fransson nämnde i radioprogrammet Meny att surkål är bästa maten "dagen efter" (nyåsafton 2010). Här finns nog plats för fler tips. Carl-Peter Wickström har lämnat följande komplettering efter kontakt med Piraten-sällskapets ordförande: Novellen heter ”Lutterlögn” och ingår i novellsamlingen ”Historier från Färs” som utkom 1940. Varje dag efter att Lutterlögn hade supit så gick han till Antonias källare där han åt en hel saltad sill och drack 6 bärs. (Sök på nätet på Lutterlögn får du veta mer.)" Homeopati: En av Wennerbergs vänner var homeopat. Det var läkaren Frans Theodor (Snorre) Noréus. Student 1827, med. dr. 1850, senare verksam i Norrköping. Hade tillhört Turkiska musiken. Han var, förutom professor Lidbeck och doktor Sondén, den ende homeopat i Sverige på sin tid. Till följd av sina medicinska åsikter gav han sina patienter de minsta gryn, men ansåg för sin egen person små toddar ej vara gagneliga. (Johan Georg Arsenius: Minnesanteckningar, s 265 f, skrivna 1890-talet, tryckta Sthlm 1924. I denna volym finns också Arsenius "Minnen från min bekantskap och mitt umgänge med Gunnar Wennerberg" och "Några anteckningar om Juvenalerna" med många illustrationer.) Dock visar en annan källa att samtidigt med honom verkade i Uppsala professorn i medicin och botanik (1829-1851) Göran Wahlenberg, som ”var sträng homöpat, drack ej vin och mottog inga vanliga medikamenter, ty naturen skulle hjälpa sig själv. Och på denna lära dog han (1851), kanske något i förtid.” (Rudolf Hjärne: Från det förflutna och det närvarande. Minnen och tankar I. (Uppsala 1879 s,19). Wikipedia noterar, att hans inflytande i medicinska kretsar urholkades av hans homeopatiska engagemang. En annan källa konstaterar att han kom därigenom i ett avsöndrat, stundom t o m spänt förhållande till fakultetskamrater och elever. "Homeopatisk" av grekiskans homoios = lika och pathos = lidande i motsats till den "antipatiska" metoden där sjukdoms- och medikamentsymtom motverka varandra och den "allopatiska" metoden (av grekiska allos= annan) där de stå i ett mer obestämt förhållande till varandra. Hodie tibi, cras forsan mihi: idag du, i morgon kanske jag Concedo: jag ansluter mig (till din mening) Mer om kardialgi ”Vatten ej duger” "absolutist" Det äldsta belägget för att använda detta ord i denna betydelse har SAOB från 1842: 2) person, som iakttager absolut nykterhet. BROOMÉ Nytt svar 53 (1842). "Jag ber om ursäkt, jag super inte." .. "Så, absolutist?" sade (värden). BENEDICTSSON Fru M. 32 (1887). Wennerberg var alltså modern i sitt språkbruk. Den nykterhetsrörelse som då förekom, krävde inte total avhållsamhet från alkohol. Tillbaka till innehållsförteckningen Tillbaka till första sidan |