Per Erik Wahlund Till Gunnar Wennerberg Hundra års förflackning och förvildning ligger mellan Dig och oss, Magister. Om Du granskade vår allmänbildning, funne Du måhända grova brister. Ja, förhörde Du Dig, ädle mentor, om ett annat fyrtitals alumner, märkte Du att Din epoks studentkår inte liknar vår på blott en tum när. Staden växer hastigt ut på slätten. Grannkommuner annekteras gärna. Över den bekanta silhuetten blandas kajorna med flyg från Ärna. Jäktet driver oss med slag och sparkar, dämpar sinnets glöd och druvans jäsning. Ve den Glunt som sätter sig och snarkar på en lundstedtsk avskedsföreläsning! Pengar kostar det att ta en fylla. Ack, den summa som Du enligt skriften fick en riklig sexa för på Scylla räcker knappt till gardeobsavgiften. Romantiken sitter ständigt trängre, hotad allvarsamt av borgarskallet. Ingen ångbåt saluterar längre av bisarr triumf vid Islandfsfallet. Ingen brandvakt ryter mer i natten. Ingen krognymfs smäckra vader fresta. Lambys porter, Schwartzens sodavatten är legend, och så är ju de mesta. Ingen Thekla Knös och ingen Malla flockar längre kring sig underdjuren. Utan tvivel kan det förefalla som det vore dåligt med kulturen. Alla bär vi något av en streber inom oss som kyler av vår hetta. Punschdoft, kägelkrock, musik av Weber - hur förflyktigat är inte detta! Ändå händer det ett par tre gånger per termin att vi befriar gäcken, krossar flaskan, låter gamla sånger flöda hest i Ugglans segertecken. När vår studieskuld är nog förmerad, väntar kronans agnbemängda kaka. Men den vår Du drömde prolongerad har vi dock en flyktig stund fått smaka. Anonymitetens mycket lömska klor ska bleka lagrarna vi skurit. Medan våra öden höljs i glömska, stiger blott den eld Du frambesvurit! Vid JO:s 40-årsjubileum 1947.  Tryckt i ”Gluntarne c:a 125 år. Ur JuvenalOrdens gömmor. 4-25 november [1973] Upplandsmuseet"   Tillbaka till innehållsförteckningen Tillbaka till första sidan